Hell week completed!
Hade jag inte bott på gymmet så hade jag med all säkerhet uteblivit från ett eller annat pass, men med träningspoliser som knackar på dörren är det svårt att komma undan och man tar sig således även själv i kragen och pallrar sig iväg trots att kroppen skriker nej. De som jobbar här är sjukt duktiga på att driva en vidare trots att man bokstavligen talat inte orkar längre. Jun -poliskonstapeln själv- håller koll, trots att vi är 20-talet som tränar, på varendaste spark, knä eller situp som jag gör under varje pass och skulle jag mot all förmodan lyckas komma undan ett par får jag snällt betala tillbaka vid ett senare pass. – You own me 100 kicks! Och det är bara att betala… Det har även hänt när jag på fullaste allvar trott att jag ska rasa, kastat av mig wrapsen och varit på väg att lämna när någon ryter; -What are you doing!!??!! och en uppgiven strjärna svarar; -I can’t do it anymore... En tom blick följt av tystnad innan domen kommer…
-And I don’t care! och ett par nya ihoprullade wraps blir lagda framför mig.
Haha, det är guld värt att ha någon som står med piskan i hand när man själv gett upp hoppet om sig själv och inte tror sig klara det längre, för 9 gånger av 10 så klarar man faktiskt liiite till!
Helgen avslutades med 200 roundhouse, 500 situps och 1000 knän… jag är fortfarande osäker på hur det gick till men jag definitivt skall vara ledig med gott samvete nu! ;)
Ps. Poliskonstapeln är förövrigt av bästa sort, här är ett av resultaten av hans godhjärtade gärningar!
Så hur gick det då?
Well, när man inte har vett att känna efter själv och är precis lika tjurig och envis som infektionen själv så är det bra att ha någon annan som tar beslut åt en… eftersom jag fortfarande hade ont i början av veckan så blev även den kommande matchen inställd. =/ Kunde tyvärr inte skjuta på den heller eftersom den redan var lagd så sent som möjligt då det börjar bli dags för damen att bege sig på visumresa igen. Det blir alltså helt vanlig träning istället innan jag beger mig på resande fot till nåt av de närbelagda länderna. Sjukt tröttsamt, men det känns ändå, ok… det ger mig i alla fall möjlighet att åka på semester, komma hem utvilad och träna lite mer, pressa mig själv lite hårdare och således även bli lite bättre innan jag får ett nytt datum för fight! ;)
(bild från chaweng stadium, den som väntarpå något gott?)
Ny vecka Nya tag...
Måndag morgon, helt sjukt skönt att ha varit ledig en hel! dag sen sist. Känns jämförelsevis som att man varit borta minst 4-5 dagar från träningen hemma- lääänge med andra ord!
De flesta är sitt gamla vanliga jag igen efter en dags vila, och på frågan How are you? Så får man får ovanlighetens skull tillbaka både Fine! och Good! Jag kan inte låta bli att skratta, jag vet precis hur det kommer att sluta ju längre veckan går… Good! övergår till Allright som sedan övergår till Ok som slutligen, ju närmare helgen kommer, övergår till endast en nickning eller bara en blick… Det är med andra ord rätt skönt att bara umgås internt, utomstående förstår sällan varför man på kvällarna sitter apatisk och stirrar ut i tomma intet, mekaniskt intar kvällsmålet och sedan ljudlöst avlägsnar sig för att återvända till sängen och falla ihop i koma. Här behövs inga ord, alla förstår… ;)
Idag är det dock länge dit, energin är påfylld, knogarna är skinnbeklädda igen, alla är åter leende och laddade inför ännu en vecka ala muay thai, wohoooo… =D
Blod, svett och tårar…
Inte bara en gammal nostalgitripp till de unga tonåren och till tonerna av Strebers, utan även min nya jingel till mitt liv, haha… Jag älskar verkligen thaiboxning och det jag gör, men att träna dryga 5 timmar per dag när flertalet kroppsdelar är hopptejpade, lederna värker och en skalle som håller på att sprängas i bitar är allt annat än lätt. Det börjar dessutom bli riktigt varmt här, trots att man acklimatiserat sig någorlunda så är det vansinnigt hett när man beger sig på dagens andra löpningsrunda. Min kära infektion är allt annat än samarbetsvillig. 5dagar sa läkaren, det är en dag till dess nu och jag är inte i närheten av mitt gamla jag. Jag är dock inte det minsta tillmötesgående vad gäller Mr. Infection’s inkräktande på mig och min träning och vägrar låta han bestämma huruvida jag skall fightas eller inte. Så i samråd med läkaren så har jag därför fått specialmedecin, strykit de smärtstillande och kört mina pass precis som planerat. Men nu får han fan ge sig! Är han inte betraktad som historia innan måndag morgon och jag inte kan börja klincha och sparras på riktigt igen så är det alltså bara att glömma det som komma skall. Jag ger mig inte, hell you! Veckan har förövrigt varit kanon, men efterlängtad lördagkväll och ledig söndag har aldrig varit så efterlängtad någonsin tror jag… =)
Ps.Bjuder på några bilder från den gamla goda tiden när fortfarande sparring ingick i mitt liv.
Mer av Koh Samui...
Hänt sen sist
The good news…
Ätit, tränat, sovit på reapeat otaliga gånger -äntligen har jag kommit i bra form igen, och jag ler inombords när jag springer om de nykomna gående på den långa rundan för den 7:e gången den här veckan. Övning ger färdighet heter det visst, och jävla vad jag har övat, haha… ;) I helgen fick jag frågan om jag ville gå fight på de riktiga stadiumen och inte långt senare blev det bestämt att jag ska sikta på att gå match om två veckor. Träningen har varit tuff innan, men i måndags började det alltså på det allvarligaste. Tempot är dubbelt så högt och ronderna är betydligt fler än tidigare och fyspassen är dubblade. Jag som trodde att jag hade tränat hårt innan har fått bita mig i läppen flertalet gånger under bara de tre senaste dagrna -men grymt roligt! Även om det är tungt så är det betydligt lättare att ta sig igenom när man har något att se fram emot och fokusera på.
The bad news…
Nämnde till mina lekkamrater förra veckan att jag fått ont i käken eftersom jag tuggat för mycket tuggummi, så var givetvis inte fallet haha… En helg senare & 2 dagar in på matchträningen och det hade spridit sig så pass att jag inte längre kunde ligga ner på vänster sida, slutat sova på nätterna och hörseln var ett minne blott Det blev alltså åter dags för Superstar att inta La Hospital! Det visade sig att jag har en jätteinfektion på vänstra sidan av skallen och jag är med andra ord återigen under en helvetes massa mediciner, sover gör jag knappt, klinch och sparring är inte överhuvudtaget att tänka på, och mitt bittra jag börjar ge sig till känna igen. Jag tränar på dock precis som planerat och hoppas att läkaren har rätt för omväxlings skull när han sa att jag kommer vara bra inom 5 dagar igen...
Koh Samui continued...
Samui Sajtseeing
Den lilla sjöjungfrun
XXX
Time out - Full Moon Party
En helt vanlig dag...
Träningen varierar såklart aningens från dag till dag men i stora drag ser mitt liv ut som följer:
06.30 Väckning, frukost, tandborstning
07.00 Löpning (läs: sömngång)
07.30 Uppvärmning, stretching
07.45 Fri skuggboxning
08.00 3 ronder säck a 5 minuter, en minuts ”vila” mellan ronderna (läs:pushups)
08.20 3 ronder boxning a 5minuter, en minuts ”vila” mellan ronderna
08.40 3-4 ronder padwork, en minuts vila mellan ronderna
09.00 Fys innehållande round house, knän, situps -minst 100 vardera
09.30 Shower!
10.00 Lunch
11.00 Back to sleep…. zzZZZzzz….
14.00 Lunch numro 2
14.30 Skolarbete, jag pluggar faktiskt på heltid! ;)
16.00 Löpning
16.30 Gemensam uppvärmning, stretching
16.45 Handledd skuggboxning
17.00 4-6 ronder sparring a 5minuter med en minuts vila
(Varannan dag boxning, varannan dag thaiboxning)
17.30 6 ronder säck a 5 minuter med en minuts ”vila” mellan ronderna
18.10 3-4ronder padwork a 5minuter med en minuts vila
18.30 Clinch
18.50 Fys innehållande; round house, knän, 1-3 set a’ 100 vardera
19.10 Situps, Nedvarvning, Stretching
19.30 Shower!
20.00 MAAAT!!!
Träna, Äta, Sova
Fredag, finally!
Fredag eftermiddag, det är dags för veckans sista pass. Det går tungt, riktigt tungt. Energin tog slut för flera dagar sen och humöret är borta med vinden. Jag försöker intala mig själv att klarade jag av att springa sträckan dagen innan så klarar jag banne mig av det även idag. Sträckan är precis lika lång och jag har klarat det problemfritt varendaste dag hela veckan, det ska gå! Och det går, det går tungt, men det går. Kommer så småningom tillbaka till gymmet, fötterna blöder...
-You broken? Jag nickar samtidigt som jag försöker tejpa ihop trasorna.
-Not broken - not muay thai!
Jag instämmer, det är fredag eftermiddag och äntligen dags för ett absolut sista träningspass innan efterlängtad helg… =)
Koh Samui
Morgonstund har guld i mun?
06.30 ringer väckarklockan, fem minuter senare bankar tränarna på dörren för att försäkra sig om att man gått up. RUNNING, RUNNING!!! vrålas det på halvtaskig engelska...zZz... Att göra något av ansträngning eller tankeverksamhet innan lunch hör till min lista på oförståelse. Jag hör till kategorin som faktiskt inte fungerar innan lunch oavsett vilken tid jag lagt mig dagen innan. En del är morgonmänniskor och en del är nattmänniskor, punkt. Man har omöjligen hunnit återhämta kroppen sedan gårkvällens träning, detta handlar med andra ord enbart om ren och skär vilja!
En banan och en näve torkad frukt + en snabb skrubbning av tänderna och det är dags att kliva i träningskläderna och knyta snörena på joggingskorna igen. En minst sagt ovaken stjärna tar sin rosa i-pod och beger sig med tunga ben ner på beachen. Att man skulle ha guld i munnen vid morgonstund har jag aldrig förstått mig på, däremot börjar bly i benen vara ett välkänt uttryck. Utsikten och soluppgången vid havet gör det dock aningens lättare att ta sig iväg och halvtimman senare är en aningens mer levnadsglad stjärna tillbaka på gymmet igen. Det är torsdagmorgon och dags för ännu en dag på Pinyo Muay Thai… =)
